Stjärnkocken

PETER MAY [f. 1951] är en flerfaldigt prisbelönt skotsk romanförfattare, vars böcker sålt i över 12 miljoner exemplar världen över. Hans Lewis-trilogi om Edinburgh-polisen Fin Macleod har hyllats både internationellt och i Sverige, och vunnit en rad priser. Den mörka porten är den sjunde, länge efterlängtade boken om kriminaltekniker Enzo Macleod.

Peter Mays hemsida
Twitter

Titel: 
Stjärnkocken (En Enzo Macleod-deckare #5)
Översättning: 
Åsa Brolin
Originaltitel: 
Blowback
Författarporträtt: 
Geraint Lewis
Omslagsdesign: 
Markus Hedström
Omslagsbild: 
© Unsplash & Shutterstock.com
Bandtyp: 
Storpocket
Genre: 
Deckare, Översatt skönlitteratur
Utgivningsdag: 
2024-03-11
Antal sidor: 
288
ISBN: 
978-91-8094-127-3 [s-poc]
978-91-8023-728-4 [e-bok]

Peter May • Stjärnkocken

När Frankrikes mest hyllade kock, Marc Fraysse, kallade in världspressen för att göra ett viktigt tillkännagivande sa ryktet att han var på väg att förlora en av sina tre åtråvärda Michelin-stjärnor. Men när journalisterna kom fram till Fraysses restaurang – avlägset belägen på en vulkanisk platå i Centralmassivet – möttes de i stället av nyheten att den store stjärnkocken blivit mördad. Tillkännagivandet förblev ett mysterium, och sju år senare är mördarens identitet fortfarande en gåta.

Stjärnkocken kastar sig Enzo Macleod in i den intrigtäta värld som omger den franska restaurangkulturen, la haute cuisine. Han följer Fraysses spår över den snöiga bergsplatån. Men utredandet av de komplexa relationerna kring den briljante och undanglidande kocken – en älskarinna, en svartsjuk hustru, en bitter matkritiker – visar sig också öppna upp sår ur Macleods eget förflutna.

I svensk översättning av Åsa Brolin.

»Egentligen är huvudtemat här inte mordgåtan, utan snarare den franska matkulturen och vin. För den som är intresserad av detta är Stjärnkocken en helt fantastisk läsupplevelse.« Katrine Hamori, BTJ

»Peter May är en av mina favoriter.« Magnus Utvik, Gomorron Sverige, SVT

»Peter May är en författare jag skulle följa till världens ände.« Marilyn Stasio, New York Times