Maria Gripe [1923–2007] är en av Sveriges bästa och mest älskade barnboksförfattare genom tiderna. Hon debuterade 1954 med I vår lilla stad och skrev sammanlagt 38 böcker, däribland Hugo & Josefin, Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Hennes böcker är översatta till 29 språk, och flera har blivit filmer och TV-serier. 1946 gifte hon sig med konstnären Harald Gripe [1921–1992] som illustrerade de flesta av hennes böcker. Maria Gripe fick ta emot en rad utmärkelser för sitt författarskap, bland annat H.C. Andersen-medaljen, Litteraturfrämjandets stora pris, Astrid Lindgren-priset, New York Herald Tribune’s Honor Award och spanska kulturministeriets Premio Nacional.
Maria Gripe • Hugo & Josefin
Hugo och Josefin är två av Maria Gripes och den svenska barnlitteraturens mest älskade karaktärer, och de tre böckerna om dem – Josefin [1961], Hugo & Josefin [1962] samt Hugo [1966] – några av de mest omistliga svenska barnboksklassikerna. Nu blir de äntligen tillgängliga på nytt, illustrerade med Harald Gripes klassiska originalteckningar.
I Hugo & Josefin är Josefin glad att börja skolan igen efter sommarlovet. Men allt blir fel redan första dagen. Fröken ser inte ut som en fröken och använder dessutom fel namn när hon ropar upp henne. Josefin är också annorlunda än de andra barnen. För annorlunda. Men så börjar Hugo en dag i klassen. Han är också annorlunda, men bryr sig inte ett dugg om vad andra tycker. Hugo och Josefin blir bästa vänner för trots att de utåt verkar helt olika varandra, är de faktiskt ganska lika.
Maria Gripes klassiker om Josefin, som känner sig ensam och annorlunda, och Hugo, pojken som går sina egna vägar – och den djupa vänskap som växer fram mellan dem – kom första gången ut på sextiotalet. Nu blir de äntligen tillgängliga på nytt som en del av Modernistas omfattande återutgivning av Maria Gripes författarskap. Böckerna har en påkostad formgivning och är illustrerade med Harald Gripes klassiska originalteckningar.
»I Maria Gripes böcker blir människan så egendomligt stor, så rik på nyanser och komplexitet. Jag tror aldrig jag har läst någon större människokärlek.« | Lotta Olsson, DN