Maria Gripe [1923–2007] är en av Sveriges bästa och mest älskade barnboksförfattare genom tiderna. Hon debuterade 1954 med I vår lilla stad och skrev sammanlagt 38 böcker, däribland Hugo & Josefin, Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Hennes böcker är översatta till 29 språk, och flera har blivit filmer och TV-serier. 1946 gifte hon sig med konstnären Harald Gripe [1921–1992] som illustrerade de flesta av hennes böcker. Maria Gripe fick ta emot en rad utmärkelser för sitt författarskap, bland annat H.C. Andersen-medaljen, Litteraturfrämjandets stora pris, Astrid Lindgren-priset, New York Herald Tribune’s Honor Award och spanska kulturministeriets Premio Nacional.
Maria Gripe • Hugo
Hugo och Josefin är två av Maria Gripes och den svenska barnlitteraturens mest älskade karaktärer, och de tre böckerna om dem – Josefin [1961], Hugo & Josefin [1962] samt Hugo [1966] – några av de mest omistliga svenska barnboksklassikerna. Nu blir de äntligen tillgängliga på nytt, illustrerade med Harald Gripes klassiska originalteckningar.
I Hugo har Josefin under en tid trivts riktigt bra i skolan. Men så är Hugo plötsligt inte där på länge. Josefin känner sig ensam och övergiven, nästan sjuk. Hugo kommer tillbaka, men en ny flicka, Miriam, har också börjat i klassen. Hon har gott om pengar, vackra saker och tjusiga kläder och verkar vilja umgås med Hugo. Josefin blir avundsjuk, både på Miriams vänskap med Hugo och på alla hennes fina saker. Men kanske är det så att Miriam samtidigt önskar att hon var Josefin?
Maria Gripes klassiker om Josefin, som känner sig ensam och annorlunda, och Hugo, pojken som går sina egna vägar – och den djupa vänskap som växer fram mellan dem – kom första gången ut på sextiotalet. Nu blir de äntligen tillgängliga på nytt som en del av Modernistas omfattande återutgivning av Maria Gripes författarskap. Böckerna har en påkostad formgivning och är illustrerade med Harald Gripes klassiska originalteckningar.
»I Maria Gripes böcker blir människan så egendomligt stor, så rik på nyanser och komplexitet. Jag tror aldrig jag har läst någon större människokärlek.« | Lotta Olsson, DN