NATHALIE SARRAUTE [1900-1999] brukar räknas till den franska nya romanens förgrundsfigurer, men liknar egentligen inte någon annan författare från samma tid. Hon eftersträvade, med sina egna ord, en litterär text »lika anonym som blod« för att kunna skriva fram »det osagda«.
Nathalie Sarraute • Planetariet
Planetariets yttre handling är enkel: Alain, en ung fransk akademiker, skriver avhandling och arbetar sig i in i de litterära kretsarna kring den berömda författarinnan Germaine Lemaire. Hans intellektuella ambitioner trängs sakta undan av drömmen om det borgerliga livet, eller rättare sagt drömmen om att tillsammans med sin unga hustru Gisèle får överta gamla faster Berthes femrummare.
Innanför denna ram återskapar Nathalie Sarraute en värld utan nåd, där varje människa är isolerad i sina illusioner.
»Karaktärerna må flyta tunna och schizoida på ytan. Men deras psykens siktdjup grumligt och utan botten berättas innanför psykoanalysens och neurosens gallergrindar. Här ser jag: ett djup utan gräns. Flytande skräck. En fantastisk roman i en fantastisk översättning.« | Hanna Hallgren, Aftonbladet
»Sarraute har en otäckt genomträngande blick för människans alla sociala och psykologiska spel, för den sörja av motstridiga lustar, behov och komplex som vi kämpar med att inte låta oss kontrolleras av.« | Kristina Lundblad, Göteborgs Posten