NATHALIE SARRAUTE [1900-1999] brukar räknas till den franska nya romanens förgrundsfigurer, men liknar egentligen inte någon annan författare från samma tid. Hon eftersträvade, med sina egna ord, en litterär text »lika anonym som blod« för att kunna skriva fram »det osagda«.
Nathalie Sarraute • Tropismer
Tropism är det som sker när en växt reagerar på yttre stimuli. Begreppet hämtat från biologin överförs hos Nathalie Sarraute till människan och blir till de odefinierbara rörelserna som glider vid gränsen av vårt medvetande; ursprunget till våra gester, ord och känslor.
Sarrautes gestalter liknar figurer på korniga fotografier, suddiga och skugglika. Narrativet fördjupas aldrig förbi ett hastigt ögonblick. I stället hittar hon och utarbetar de subtila detaljerna, när ett förhållande förändras, när vår kärlek stärks, och när något oskyldigt förskjuts i lägsta grad mot misstänksamhet.
Inte utan skäl har Nathalie Sarrautes experimentella Tropismer [1939] hyllats som ett mästerverk av Jean Genet, Marguerite Duras och Jean-Paul Sartre. Romanen återfinns också på tidningen Le Mondes lista över 1900-talets bästa böcker. Här i översättning av Margareta Norrstrand och Kerstin Vidaeus, med ett nyskrivet förord av författaren och kritikern Torbjörn Elensky.
»Att läsa denna mästerliga bok är omtumlande i den mest positiva bemärkelse. Den leder tankarna i oprövade banor och får läsaren att se tillvaron i ett nytt sken.« Betyg: 5 av 5 – Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ
»Sarrautes romaner är bland det smartaste och mest stilistiskt precisa i sitt slag som skrivits på franska.« The Guardian