DAVID PEACE [f. 1967] är en brittisk författare som växte upp i Yorkshire på sjuttiotalet. Hans mest kända verk är den svit kriminalromaner som fått det samlande namnet Yorkshire-kvartetten [Red Riding Quartet]. Efter att i femton år ha varit bosatt i Japan är David Peace sedan 2009 tillbaka i Yorkshire.
David Peace • 1980
December 1980. The Yorkshire Ripper har just skördat sitt trettonde offer. Tretton till mördaren, noll till polisen.
När allmänhetens ilska växer skickas polismästare Peter Hunter för att ta över utredningen. Skjutningarna i Strafford har förblivit olösta, och morden under jubileumssommaren 1977 tillskrivs fortfarande The Yorkshire Ripper.
Men Hunter förstår snart att allt inte är som det verkar och att polisen är mer djupt involverad i morden än någon kunde ha föreställt sig. Jack Whitehead, ensam och galen på en psykiatrisk klinik efter att med hammare och spik ha försökt fördriva demonerna ur sitt huvud, tycks hålla i nyckeln.
Om 1974:
»David Peace skriver så tätt och rafflande, och har sådana fantastiska personporträtt och en sådan miljöbeskrivning att man bara läser andlöst och tänker: usch, hur ska det gå, hur ska det gå?« | Yukiko Duke, Gomorron Sverige, Svt
»David Peace skriver hårdkokt och rasande, med svärtan hos en igenbommad gruva. Så snart jag hämtat andan är jag redo att dyka ner i 1977, nästa installation i en kvartett som fått en kraftfull, infernaliskt gnistrande start.« | Sam Sundberg, Svenska Dagbladet
»Den märkligaste, mest personliga och bästa nya deckarförfattaren från England.« | Bengt Eriksson, Kristianstadsbladet
Om 1977:
»David Peace romaner är starka, obehagliga skildringar av samhällets skuggsidor, berättade med ett driv och en stilistisk elegans som slår det mesta i deckargenren. 1977, den andra delen i den lysande Yorkshire-kvartetten, stannar kvar länge i läsaren.« | Yukiko Duke, Tidningen Vi Läser
»Här gives ingen nåd. En nattsvart djupdykning i ofattbar, mänsklig ondska. Med sitt korthuggna, intensiva språk driver författaren läsaren framför sig och att boken bygger på verkliga händelser gör den inte precis mindre skakande.« | Ingalill Mosander, Aftonbladet