Storm i den pelare som bär

ANDREAS LUNDBERG [f. 1975] är författare, översättare och förläggare. För romansviten Storm i den pelare som bär [2016], Ofarbar tystnad [2019] och Gerontion [2021] belönades han bland annat med Tidningen Vi:s litteraturpris och Aftonbladets litteraturpris. Böckerna finns samlade i pocket under titeln Trilogin. Kort världshistoria med figurer är hans första diktsamling.

Twitter

Läs ett smakprov...
Titel: 
Storm i den pelare som bär
Författarporträtt: 
Jasmine Stoch
Omslagsdesign: 
Lars Sundh
Omslagsbild: 
Craig Ward, Hirsutura
Bandtyp: 
Häftad
Genre: 
Skönlitteratur
Utgivningsdag: 
2019-08-31
Antal sidor: 
160
ISBN: 
978-91-7781-940-0 [häftad]
978-91-7781-991-2 [e-bok]

Andreas Lundberg • Storm i den pelare som bär

Några månader efter att Andreas Lundberg skrivits ut från den slutna psykiatriska avdelningen på Sahlgrenska sjuk­huset i Göteborg, där han vid tolv tillfällen behandlats med elchocker, fann han till sin häpnad mobiltelefonen full av text han inte mindes sig ha skrivit. Häpen över vad den djupa depressionen – snarare än han själv – skrivit åt honom, började han redigera materialet. 

Storm i den pelare som bär är en helvetesbrinnande berät­telse om en människa vid randen av en avgrund. Rapporter från tillstånd där det att vara levande är lika med en oupp­hörlig, intensiv smärta och en önskan att bli kvitt sig själv. 

Samtidigt som uppföljaren Ofarbar tystnad utkommer, görs även Storm i den pelare som bär tillgänglig på nytt.

♦Nominerad till Borås Tidnings Debutantpris 2017♦

»En sensationell berättelse ur vilken jag gärna vill citera från varje sida. Glasklara bilder. Starka, mättade ställen där orden samlas i en tyngd. Eller luftiga strofer som lyfter högt […] Den är ett hjärtskärande vittnesmål från ett tillstånd utanför den gängse verkligheten. Men det är också en litterär bragd av Andreas Lundberg att föra över sina erfarenheter till ett språk, så levande och mäktigt.« | Maria Schottenius, DN

»Ett av och till fantastiskt språk rör sig mellan klassiska referenser, oväntade vardagliga bilder och den egna, akuta känslan.« | Måns Wadensjö, SvD