Andreas Lundberg • Gerontion

»När jag stod och rökte utanför arbetsförmedlingen för arbetssökande med särskilda behov hörde jag en anställd sucka i telefon: hit kommer bara idioter, invandrare och psykfall.«

Vad finns kvar av en människa som förlorat allt?

Det är sommar, evig ändlös sommar. Efter en tid av fattigdom och ensamhet lyckas berättaren få timvikariat på ett demensboende. Där, bland skuggorna som hukar i ruinerna efter sina människor, tvingas han konfrontera tiden, åldrandet och glömskan. Styltiga samtal med medarbetare och psykologer blottar hur omöjligt det är att kommunicera något i en värld där allt är kringskuret av död och meningslöshet. I mötet med de sjuka och döende – i den yttersta nöden – börjar dock något annat ta vid, hoppet om ett annat slags närvaro, bortom ord.

Gerontion är den tredje och avslutande delen i romansviten som inleddes med Storm i den pelare som bär och Ofarbar tystnad.