KARIN BOYE, född 1900 i Göteborg, död 1941 i Alingsås. Hon debuterade 22 år gammal med diktsamlingen Moln [1922]. Hennes dikter handlar ofta om en önskan om att leva riktigt, en längtan efter klarhet och rättvisa, samtidigt som hennes språk genom sina anpassningar till kulturens normer visar fler bottnar, inte minst när det gäller temat kärlek. Som prosaförfattare är hon mest känd för romanen Kallocain [1940].
Karin Boye • Kallocain
Kemisten Leo Kall har uppfunnit drogen som ska garantera att även de mest obekväma kommer under Statens kontroll – kallocain får människor att avslöja sina innersta tankar. Redan vid första testerna på frivilliga chockas Kall över vad som döljer sig under ytan även hos absolut lojala medsoldater. När allt kommer omkring hyser kanske även Kall känslor och önskningar han helst inte vill veta av.
Vid tiden för sin död stod Karin Boye på höjden av sin litterära skaparkraft. Året innan gav hon ut den mästerliga romanen Kallocain [1940], om ett totalitärt samhälle där alla står under övervakning. Om fångenskap och konformism. Men också om en frihetslängtan som är organisk och i grunden ostoppbar.