PATRICIA HIGHSMITH [1921–1995] är en av den amerikanska litteraturens stora författare. Highsmith är berömd för sina psykologiska thrillers, allra främst serien om Tom Ripley. Hon har också kommit att värderas högt av litteraturhistorien för debutromanen Främlingar på ett tåg och den lesbiska kärleksromanen Carol. I april 2024 hade den nya Netflix-serien Ripley premiär, baserad på böckerna om Tom Ripley.
Patricia Highsmith • Främlingar på ett tåg
Främlingar på ett tåg är en av den amerikanska litteraturens mest klassiska debutromaner. Guy Haines är på väg med tåg för att skilja sig från sin otrogna fru. Där möter han Bruno Anthony – som föreslår att de »utbyter mord« med varandra.
Den spiral som därmed sätts igång hör till de rysligare i 1900-talslitteraturen, vilket inte minst Alfred Hitchcock insåg och använde boken för en av sina mest klassiska filmer.
I översätting av Hans Ullberg och med ett förord av författaren och historikern Henrik Berggren.
Regissören David Fincher, skådespelaren Ben Affleck och författaren Gillian Flynn arbetar just nu på en ny storfilm baserad på boken.
»Den största kriminalförfattaren av alla!.« The Times
»Obehaglig men suggestiv och skrämmande väl berättad roman om vad mord gör med mördaren.« Lotta Olsson, Dagens Nyheter
»Främlingar på ett tåg är en av de mest mångbottnade thrillers jag läst. Den har alla ingredienser för att återutges och läsas om och om igen. Highsmith skriver inte bara obehagligt och nagelbitande, hon ställer också de stora, eviga frågorna.« Daniel Mårs, Dagens bok
»Främlingar på ett tåg är en moraliskt svindlande thriller.« Los Angeles Times
»Mord, i händerna på Patricia Highsmith, framstår nästan lika simpelt som att buckla någons kofångare.« New York Review of Books
»En fantastisk studie i psykologisk tortyr och hur tunn den vardagliga fernissan är över det underliggande mörkret.« Tana French
»Patricia Highsmiths romaner är ojämförligt olycksbådande.« The New Yorker
»Highsmith skapar en infernalisk dramatik. Även om vi vet hur det slutar håller hon läsaren i ett järngrepp.« Magnus Eriksson, SvD