WILLIAM FAULKNER [1897–1962] föddes, levde och dog i Mississippi. Han debuterade som poet 1924 och skrev efter det några obemärkta romaner. Inte heller Stormen och vreden [1929] väckte någon vidare uppmärksamhet. Genombrottet kom först 1931 med romanen Det allra heligaste, vilket gjorde att även Stormen och vreden fick större spridning. William Faulkner tilldelades Nobelpriset i litteratur 1949.
William Faulkner • Stormen och vreden
Den förståndshandikappade Benjy har inget språk, han kan bara uttrycka sig genom att vråla. Saknaden efter systern Caddie, den rebelliska, som har förskjutits från hemmet, smärtar lika mycket som hans försök att förstå varför hon är borta. Hans bröder, den grubblande Quentin och cynikern Jason, är på skilda sätt delaktiga i Caddies och familjen Compsons tragedi.
I tre inre monologer – associativa, sökande, men också begränsade av respektive föreställningsvärld – framträder ett drama som sträcker sig över decennier och griper djupt in i livet i Yoknapatawpha County, den fiktiva plats i sydstaterna där många av William Faulkners romaner utspelar sig. I Stormen och vreden blir det berättelsen om Dilsey, familjen Comptons svarta trotjänare, som avslutar romanen och fördjupar brödernas historier med distans och utifrånperspektiv.
Stormen och vreden är William Faulkners mest kända roman. Med sitt nyskapande sätt att berätta gav den avgörande impulser till 1900-talets fortsatta romankonst. I översättning av Gunnar Barklund och med ett nyskrivet förord av författaren och förläggaren Gunnar Nirstedt.