LARS RAATTAMAA, född 1964, debuterade 1989 med diktsamlingen Ur krakars gäld. Han är flerfaldigt prisbelönt, bland annat Sveriges Radios Lyrikpris och Aftonbladets litteraturpris. Som människor är hans andra roman.
Lars Raattamaa • Som människor
När det regnar över Högdalstoppens tre toppar. När det regnar över Granholmstoppen och Hagakullen. När det samtidigt regnar över alla Stockholms sju kullar. Som Holger Blom en gång byggde. Och när solen skiner hård över Ågesta kraftvärmeverk, vart ska vi gå då?
Så hur många Julia finns det? Hur många Alice? Hur ska de kunna förstå vad som har hänt, var gränserna kommer ifrån, vart de går? Var slutar människan? Var börjar nästa? Som det en gång stod i en vit bok. Som människor är en roman om den ojämna kampen mellan föreställning och äkthet.
Som människor är en roman om att ge upp och om att misslyckas, om att misslyckas också med att ge upp. I Som människor går Das Man runt Europa och letar efter sina vänner. Den handlar om vårt omättliga behov av AI som tröst. Entropimaskinen. Den handlar om den centrifugala geografin som skamkultur.
Julia cyklar runt genom Stockholm. För att hon vill? För att hon hetsas av hoppet? För att hinna ikapp glömskan? Men när hon cyklat hela vägen fram, så har Alice redan hunnit dubbelt så lång
»Går det att bygga annorlunda – andra hus, ett annat språk eller en annan framtid? Kanske går det till och med att bygga så att det inte finns någon mening med ett centrum.” « | JUDITH KIROS om Dö andras död.
»Dikten är ett minfält av störningsmoment.« | SIGRID NURBO om mallamerik, mallammer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merrikka.
»Ofta handlar det om missförstådda prepositioner och ordföljder som hackar men ändå hankar sig fram: Summan av delarna funkar inte hundra, men tillräckligt, och mer än så, de felhanterade delarna bildar nya innebörder. Det fula blir vackert. Gnisslet blir sång.« | AASE BERG om Kommunismen.