Den maniska krokodilen 2.0

INGELA NORLIN är född 1959 och uppvuxen i Huddinge utanför Stockholm. Hon debuterade 1985 med novellsamlingen Den maniska krokodilen.

Titel: 
Den maniska krokodilen 2.0
Omslagsdesign: 
Lars Sundh
Omslagsbild: 
Mary Surkova
Bandtyp: 
Häftad
Genre: 
Skönlitteratur
Utgivningsdag: 
2021-08-05
Antal sidor: 
98
ISBN: 
978-91-8023-085-8 [e-bok]
978-91-8023-084-1 [häftad]

Ingela Norlin • Den maniska krokodilen 2.0

»En dag när jag hostade for mina ögon ut ur sina hålor. Jag kände ett tryck kring ögonen och anade vad som hänt när jag helt plötsligt såg bokstäverna i tidningen som låg i mitt knä mycket nära inpå. Jag kände efter med handen på magen, två runda kulor dinglade där i sina trådar. Jag följde trådarna upp över bröstet, förbi näsan och in i hålorna. Jo, det var ögonen som hängde där på magen.«

Så börjar historien »Mina ögon«, som är en av ett tjugotal kortare och tre längre berättelser i novellsamlingen Den maniska krokodilen 2.0. I absurdistisk, nästan surrealistisk anda ställs tillvaron på ända. Förutom ögon som far ut söker en kvinna som heter Carl arbete, en kropp ger sig av från sin ägare och lever ett eget liv, i ett mörkrum pågår ett tvångsmässigt tändande och släckande och många andra fantasirika infall.
Ingela Norlins kritikerrosade debut Den maniska krokodilen kom ut första gången 1985 och publiceras här i en ny, andra utgåva med sex nytillkomna texter.

»Inte sedan jag en gång på 1940-talet kunde ta del av Villiers de l’Isle-Adams Hjärtlösa historier har en läsning berett mig en sådan grym och upplyftande glädje.« | Karl Vennberg, Aftonbladet

»Ingela Norlin odlar med en självfallen, osökt naturlighet en genre som inte har synts till på länge i den inhemska prosan: den abusurdistiska noveletten... En originell & stilsäker debut.« | Torsten Ekbom, Dagens Nyheter

»Hon har ett språk, hon har ett apart temperament, hon har en egen röst.« | Theodor Kallifatides, Svenska Dagbladet

»I det lilla formatet finns en egen andning, en okynnigt spelande rytm– & under den förföriskt glittrande textytan anar man svarta djup.« | Sverker Andréason, Göteborgs-Posten