Tingens naturliga ordning

ANTÓNIO LOBO ANTUNES [f. 1942] deltog som militärläkare i Portugals krig i Angola. Efter hemkomsten till Lissabon började han skriva romaner, som ofta är uppgörelser med Portugals koloniala och fascistiska förflutna. Antunes räknas sedan länge till Europas mest betydande romanförfattare. »Benfica-trilogin« – Betraktelse över själens passioner, Tingens naturliga ordning och Carlos Gardels död – hör till hans mest omtalade böcker.

Läs ett smakprov...
Titel: 
Tingens naturliga ordning (Benfica-trilogin #2)
För/efterord: 
Mikael Timm
Översättning: 
Marianne Eyre
Originaltitel: 
A Ordem Natural das Coisas
Omslagsdesign: 
Lars Sundh
Omslagsbild: 
Hans Gedda
Bandtyp: 
Inbunden
Genre: 
Översatt skönlitteratur
Recensionsdag: 
2017-03-31
Antal sidor: 
320
Format: 
135 x 210 mm
ISBN: 
978-91-7645-034-5 [inb]

António Lobo Antunes • Tingens naturliga ordning

Fem syskon växer upp i en lätt förfallen patriciervilla i Lissabon-stadsdelen Benfica, med en tyrannisk far och en eftergiven mor. I ett växelspel av röster träder de fram. Dit hör exempelvis officeren som torterats i fängelse på grund av sitt engagemang mot Salazars fascistiska diktatur. Men också hans »oäkta« dotter, som bor i vindsrummet likt Bertha Rochester i Jane Eyre, och som i sin tur föder en »oäkta« son.

Tingens naturliga ordning är den fristående andra delen i António Lobo Antunes hyllade »Benfica-trilogi«. En berättelse om två familjer som bildar ett porträtt av det söndrade postfascistiska Portugal.

I översättning av Marianne Eyre och med ett nyskrivet förord av författaren och journalisten Mikael Timm.

»Lobo Antunes hör till de av världens nu levande författare som kommer att betyda allra mest i framtiden.« | Harold Bloom

»En av världens främsta prosaförfattare.« | Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet

»En författare som har full kontroll över varje aspekt av sin enorma talang.» | The Observer

»Conrads och Faulkners arvtagare.« | George Steiner

»En av världens skickligaste psykologiska karaktärstecknare, oavsett språkområde.« | The New Yorker