Kreutzersonaten

LEO TOLSTOJ [1828–1910] är en av de största prosaförfattarna på det ryska språket och en av de mest inflytelserika i hela världslitteraturen. De mest berömda verken är romanerna Krig & fred och Anna Karenina. Han är också en av portalfigurerna inom anarkismen. Leo Tolstoj var kristen anarkist, anarkopacifist och hängiven vegetarian.

Läs ett smakprov...
Titel: 
Kreutzersonaten
För/efterord: 
Lars Erik Blomqvist
Översättning: 
Lars Erik Blomqvist
Originaltitel: 
Крейцерова соната
Författarporträtt: 
Sergej Prokudin-Gorskij
Omslagsdesign: 
Lars Sundh
Bandtyp: 
Inbunden
Genre: 
Klassiker, Översatt skönlitteratur
Recensionsdag: 
2015-06-12
Antal sidor: 
128
Format: 
135 x 210 mm
ISBN: 
978-91-7499-967-9 [inb]
978-91-7499-966-2 [e-bok]

Leo Tolstoj • Kreutzersonaten

Kreutzersonaten [1890] räknas till Leo Tolstojs absoluta mästerverk. Ändå sägs den vara främsta anledningen till att han aldrig fick Nobelpriset i litteratur. Boken väckte stor skandal när den kom ut.

I stort sett består denna märkliga och lysande kortroman av en enda rasande monolog – om sex och äktenskap. Berättad av en mördare. På ett tåg. För en främling. Men det är inte den rasande svartsjukan som gör Pozdnsjev till den ryska litteraturens mest intressanta mördare vid sidan av Raskolnikov (i Dostojevskijs Brott & straff), utan det besatta moraliserande över sexuellt begär, girighet och otrohet, med vilket han försvarar sitt brott.

En av den ryska litteraturens stora klassiker, i översättning och med ett nyskrivet förord av Lars Erik Blomqvist.

»Det är knappast möjligt att hitta ett verk av samma dignitet i fråga om idé och skönhet.«  | Anton Tjechov om Kreutzersonaten

»Den största författaren av alla.« | Virginia Woolf

»Tolstoj är en gud.« | Marcel Proust

»Sällan har konst till sådan grad liknat natur.« | Thomas Mann

»Aldrig tråkig, aldrig dum, aldrig pedantisk, aldrig teatral!« | James Joyce

»Om naturen kunde skriva själv, skulle den skriva som Tolstoj.« | Isaac Babel

»Om det inte vore för Tolstoj skulle litteraturen vara en hjord utan herde, en enda bottenlös röra.« | Anton Tjechov