ROLAND BARTHES [1915-1980] var en fransk filosof och litteraturteoretiker. En av historiens mest berömda och originella kritiker, med stort inflytande över framväxten av teorier som strukturalism, poststrukturalism och semiotik. Till hans viktigaste verk hör även Litteraturens nollpunkt och Mytologier.

Titel: 
Kärlekens samtal
Översättning: 
Leif Janzon
Originaltitel: 
Fragments d'un discours amoureux
Omslagsdesign: 
Lars Sundh
Bandtyp: 
Inbunden
Genre: 
Filosofi & Religion, Kultur
Recensionsdag: 
2016-02-06
Antal sidor: 
320
ISBN: 
978-91-7645-576-0 [inb]
978-91-7645-577-7 [e-bok]

Roland Barthes • Kärlekens samtal

Kärlekens samtal var en revolutionerande bok när den utkom och har sedan dess räknats till världslitteraturens mest egensinniga böcker om kärlek. I en samling korta, intensiva texter skriver Roland Barthes om den älskades allra känsligaste ögonblick: i mötet, väntan, bekräftelsen, omfamningen, hänryckningen, förvirringen, ängslan, svartsjukan, grälet, förståelsen, ömheten. Samt om hur kärleken manifesterar sig i språket. I dialoger med allt från kanoniska storheter som Freud, Goethe, Platon, Nietzsche och Proust till zen-mystiker, reflekterar Barthes över ämnet som så få filosofer vågat sig på i grunden men som vi alla egentligen helst läser om.
     För första gången presenteras nu Kärlekens samtal [Fragments d´un discours amoreux] på svenska med de tjugo ytterligare fragment - sammanlagt över 50 sidor - som ingick i de föreläsningar Barthes höll vid verkets tillkomst, och som publicerats postumt.
I översättning av Leif Janzon och med ett nyskrivet förord av Carin Franzén, professor i språk och kultur på Linköpings universitet.

»En underbar bok.« Torbjörn Elensky, Sveriges Radio, P1

»Här finns i alla fall för den som så vill all möjlighet till självbespegling och igenkänning: likhetstecknet mellan att älska och vänta, telefonen som inte ringer, den älskade som tonar bort, slutar svara som en älskande, slutar älska. Gränslösheten, omåttligheten, omöjligheten att retirera, ge tillräcklig plats åt den andra. Eller omvänt, den andras intrång, den påtvingade närgångenheten, driften att hålla avstånd, hålla bort. Också hur kärleken gror i andras blickar, att det är någon annan som pekar ut den som ska bli den älskade. Svartsjukan, förtvivlan, eller som Barthes själv uttrycker det: den älskande kan inte ›tala‹ om kärleken (och hur skulle den kunna vara annat än talad) utan att vara tvungen att nämna förtvivlan. … ›Jag älskar dig som man måste älska, i förtvivlan.‹« Ingrid Bosseldal, Göteborgs-Posten